För ett år och en dag sedan åkte jag till akutmottagningen vid klockan 13 för att jag hade mått illa i sedan i lördagskväll. Jag trodde att jag blivit matförgiftad av dåliga räkor jag ätit till lunch på IKEA under lördagen.
När jag kom fram till kassan på akuten så började hon med att fråga om jag visste om jag var gravid, när jag hade sista mensen och om jag hade typ P-piller eller liknande. Eftersom jag inte visste när jag hade sista mensen och inte tog några preventivmedel så antog hon direkt att jag var gravid men självklart var hon ju inte helt säker. Så jag fick gå in på toan och lämna ett urinprov och blev sedan till delad ett rum jag kunde vänta på doktorn i.

När doktorn kom in på rummet så sa han direkt "grattis du är gravid!"
Jag visste inte just då om jag skulle skratta eller gråta. Allt kom så plötsligt men ändå inte helt oväntat liksom. Det var ju inget som planerat men väldigt välkommet.
Men iallafall så berättade jag för honom att jag hade väldigt ont på höger sida av livmodern så han kände lite och sa att jag kanske hade havandeskapsförgiftning, vilket betyder att barnet ligger utanför livmodern, så han sa att blev det inte bättre efter två dagar så skulle jag komma tillbaka. Efter tre dagar så cyklade jag tillbaka till akuten och berättade för dom vad läkaren hade sagt och jag fick ett nummer till gyn i Uppsala för akuten fick inte tag på dom. På vägen dit försökte även jag ringa men det var ingen som svarade, så när jag väl var där så sa jag det till dom och dom bad mig vänta en timme så skulle dom ha tid att ta emot mig. Så jag och mamma, som var snäll och körde mig, gick och åt lunch medan vi väntade. Efter en timme fick jag komma in och dom kände lite på livmodern och sedan gjorde dom ett ultraljud för att kolla och allt såg bra ut; vilket det också gjorde. Enligt det ultraljudet var Alva 7 veckor men enligt RUL så var hon egentligen 8 veckor på det ultraljudet.

När jag kom hem från akuten den 28 och berättade det för Andis sken han upp och jag har aldrig sett honom så glad någonsin under dom 5 åren jag hade känt honom just då. Hans leende just då var oslagbart!
Vi är världens stoltaste föräldrar till världens bästa lilla unge! <3